tisdag 12 augusti 2008
Hur lyckas man?
HAHAHAHAHHAHAHAH!! Bara jag ser bilden så börjar jag garva så mycket så jag får tårar nästan.
Liksom visst. Jag lyckas med mycket. Men HUR FAN lyckas jag med något sånt här.
Det är väl kanske bara jag och Sara som vet vad som hände här. Men det kan jag berätta för er andra läsare som kanske undrar.
Ja. Jag och Sara satt båda inlindade i varsitt täcke hemma hos mig och sjöng singstar såklart. Ja, så hade ju jag glömt min mobil vid min säng och jag satt ju i rummet bredvid i fotöljen längst bort vid teven såklart eftersom vi sjöng singstar ju. I alla fall så sitter jag där och så pratar jag och Sara och ska välja ny låt typ. Så jag sitter o klickar med kontrollen för att kolla låtarna när min mobil plötsligt börjar ringa. Och det var morgon och jag hade inte sovit ett dugg så jag kutar upp från fotöljen. Snubblar över mitt täcke, tappar tv kontrollerna och tvspelskontrollen och min mic som då på något sätt hade lyckats linda sig runt min fot utan att jag märkt något och så plötsligt dras det åt och jag snubblar upprepade gånger innan jag tillslut vänder mig om och inser att jag blivit fångad av min microfon. HAHA!Q Så jävla lyckad jag är. Iaf så ger jag upp med att försöka flänga av mig micen och sträcker mig för att nå telefonen den sista biten som inte microfonsladden når. Ja. Vad kan man säga? Jag hann ju nå telefonen innan det slutade ringa iaf även med alla motstånd där emellan. HAHA!!
Sara satt och garvade ihjäl mig och jag gjorde detsamma. Det måste ha sett jäävligt roligt ut. HAHA!! Ja, underhållning är det ju aldrig fel på. (a)
Damdidam.
HAHA!! Bara för att. Har inte sovit inatt typ. Haft så jäkla ont i huvudet hela natten plus att jag hade igår natt med så har nästan inte sovit nåt på 2 dygn nu. plus att jag knappt sov dagen innan vi åkte hit. Så nästan 3 dygn då. Men det sjuka är att huvudvärken försvinner så fort jag inte är i rummet jag sover i. Men det fick sin förklaring idag när mamma vaknade runt halv 6. Tydligen har hon tyckt att de rummet jag sover i är det ENDA rummet i hela huset som luktar MINILITE möggel och jo visst är det troligen så. Eftersom jag är allergisk mot möggel så lär väl det förklara min mystiska huvudvärk som är helt tortyr men bara dyker upp när jag är i det rummet och försvinner efter ett tag när jag går ut därifrån. Ja. Där har vi nog anledningen skulle jag säga.
Förövrigt är det här huset helt underbart.
Jag lär väl få byta sovrum bara. Eller nåt.
Demarco - Standing Soldier
Yeah demarco
Ghetto youths
Dem nuh want we reach nuh weh
Dem only wah we listen weh dem teach we seh
Mister MP so you mean to say
Ghetto youths nuh fi live no way
[Chorus:]
Dem waan we fi fall
But da nah happen none at all
Dem waan we fi fall
Raise up the food and tek di dancehall
Man a standing soldier
You nah see we bawl
Man a real standing soldier
All when mi back against di wall
Man a real standing soldier
We nah bow down and crawl
Man a real standing soldier
Jah jah protect us all
[Verse 1:]
Every day another youth a dead inna di ghetto
Stop di violence and bloodshed inna di ghetto
We nuh waan fi see deh more coke head inna di ghetto
Cyaan be afford peace agen inna di ghetto
Help poor people treat dem right
Nurture di youths don't give dem a fight
Pan poverty di bigger heads need fi she'd some light
[Chorus:]
Dem waan we fi fall
But da nah happen none at all
Dem waan we fi fall
Raise up the food and tek di dancehall
Man a standing soldier
You nah see we bawl
Man a real standing soldier
All when mi back against di wall
Man a real standing soldier
We nah bow down and crawl
Man a real standing soldier
Jah jah protect us all
[Verse 2:]
Wah decision poor people fi mek crime rate escalate a di next thing a death
Now di conquering jungling u haffi watch weh you step
The worst is the communion you see nothing yet
Mi seet everyday mi seet pon di tv
Mi nuh waan no more shelta seh missing we
Mister governement stop dissing we
And set di people free
FREE
[Chorus:]
Dem waan we fi fall
But da nah happen none at all
Dem waan we fi fall
Raise up the food and tek di dancehall
Man a standing soldier
You nah see we bawl
Man a real standing soldier
All when mi back against di wall
Man a real standing soldier
We nah bow down and crawl
Man a real standing soldier
Jah jah protect us all
[Outro:]
Dem nuh want we reach nuh weh
Dem only wah we listen weh dem teach we seh
Mister MP so you mean to say
Ghetto youths nuh fi live no way
Dem nuh want we reach nuh weh
Dem only wah we listen weh dem teach we seh
Mister MP so you mean to say
Ghetto youths nuh fi live no way
lördag 2 augusti 2008
Its out in the open now. Its free.
Shit! Jag kan inte tro mina ögon! Jag berättade det. Min största hemlighet of all times som annars bara Ana kände till och Jonna dårå. Im amazed by myself at what I can achieve sometimes. Hemligheten va inte den lättaste att få ut. Det har tagit mig ärligt talat år att få ut det. Men tack vare de underbara människorna Ana och Jonna som man verkligen kan lita på och finna trygghet hos så har det funkat.
Mamma vet numera om min djupaste hemlighet och även fast jag är räddare än någonsin förut, så känns det bra att hon vet. Hon kan hjälpa mig och få allt bra igen hoppas jag.
Hon ringde mig när hon läst mailet jag skickade och var helt underbar mot mig. Det kändes skönt. Ändå grät jag genom hela telfonsamtalet så jag knappt kunde få ut några ord. Men lyckades nog precis konvercera så hon förstod. I övrigt skickade jag nyss mail om det hon inte förstod under samtalet så hon ska förstå det med.
Har inte kommit så långt än så att jag kan prata om det ansikte mot ansikte med henne än. Det har jag faktiskt inte gjort med någon än.
En hemlighet som denna har inte varit det lättaste att leva med. Men nu är den fri. Fri för några i alla fall. Och nu kan resan börja. Den långa resan på att hitta svaret och veta vad och hur man ska göra åt svaret.
Inlägget blev väl kanske ofattbart för er läsare. Men jag skriver det bara för att jag själv måste få skriva av mig om det.
Nej, på tisdag ska jag och mamma ringa doktorn så jag äntligen kan påbörja de dära cancersprutorna för att slippa få cancer på nåt speciellt ställe. Minns inte riktigt vad de va för sprutor. (A) Men tror man måste ta 3 men inte direkt. Utan en i taget o sen vänta nåra månader eller nåt sånt. :P
Mamma vet numera om min djupaste hemlighet och även fast jag är räddare än någonsin förut, så känns det bra att hon vet. Hon kan hjälpa mig och få allt bra igen hoppas jag.
Hon ringde mig när hon läst mailet jag skickade och var helt underbar mot mig. Det kändes skönt. Ändå grät jag genom hela telfonsamtalet så jag knappt kunde få ut några ord. Men lyckades nog precis konvercera så hon förstod. I övrigt skickade jag nyss mail om det hon inte förstod under samtalet så hon ska förstå det med.
Har inte kommit så långt än så att jag kan prata om det ansikte mot ansikte med henne än. Det har jag faktiskt inte gjort med någon än.
En hemlighet som denna har inte varit det lättaste att leva med. Men nu är den fri. Fri för några i alla fall. Och nu kan resan börja. Den långa resan på att hitta svaret och veta vad och hur man ska göra åt svaret.
Inlägget blev väl kanske ofattbart för er läsare. Men jag skriver det bara för att jag själv måste få skriva av mig om det.
Nej, på tisdag ska jag och mamma ringa doktorn så jag äntligen kan påbörja de dära cancersprutorna för att slippa få cancer på nåt speciellt ställe. Minns inte riktigt vad de va för sprutor. (A) Men tror man måste ta 3 men inte direkt. Utan en i taget o sen vänta nåra månader eller nåt sånt. :P
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)