Thoughts, so many thoughts circling inside my head.

Måndag, 3 februari

Hej.

Det känns som att jag behöver prata av mig en del. Få massa saker ut i de fria och bort från mina tankar. Det är en oändligt massa tankar som surrar i huvudet på mig och gör mig fullständigt galan just nu. Så mycket som händer. Saker jag inte har någon kontroll över och därför kan jag inte göra dem bättre. Andra saker har jag kontroll över men vet inte hur jag ska lösa och de övriga bygger på som ett tungt släp där bak. Jag undrar hur mycket en person kan klara av innan allt helt enkelt blir på tok för mycket och vansinnet bryter ut. Usch.

Just nu känns de lättaste och även mest avslappnande sakerna som en stor börda och jag har knappt orken att rasta min hund. Liksom, vad säger det? Jag älskar att promenera med henne och busa runt med henne. Vad är det som händer med mig? Jag blir nästan lite rädd för mig själv. Känner inte igen personen jag varit på senaste tiden. Liksom, mina tankar är översvämmade och jag har inget sätt att avlasta dem på.

Just nu behöver jag Ana. Det känns som att det bara är hon just nu som kan hjälpa mig, som ens kommer förstå.

Jag vet inte varför, men på något sätt hjälper jag alltid alla så gott jag kan med deras problem, men mina egna håller jag gömda inom mig så vitt ingen tvingar dem ut så jag inte har kraften att hålla emot. Men oftast är inte fallet så. Oftast klarar jag att hålla dem gömda. Men jag vill inte hålla dem gömda. Jag vill att de ska komma fram. Komma fram och försvinna. Jag vet att jag har kompisar som skulle lyssna och ställa upp men ändå känns det som att jag inte vill tynga ner alla med mina problem när jag ändå vet att de har sina egna, och har de inte sina egna, ja då vill jag inte behöva besvära dem med mina egna ändå.

It's a no win situation for my thoughts in this aspect I guess.

Nej, nu ska det här negativa inlägget avslutas. Inge roligt att läsa sånt här crap liksom.

Pusshej!