Min speciella person! <3

Fredag, 29 februari

Hejsan!
Jag vill passa på att tillägna detta inlägg till en person betyder väldigt mycket för mig. Men på senaste tiden har jag varit urusel på att visa det känns det som.

Den här personen är väldigt speciell för mig även om vi egentligen inte kännt varandra allt för länge. Vi har gått igenom mycket tillsammans och det har lett till både skratt och tårar, seriösa stunder och oseriösa stunder. Vi har alltid funnits där för varandra och stöttat och varit varandras hjälpande hand. Vi var som höger och vänster, liksom, ingen höger utan vänster. Vi kunde förutspå varandras tankar och förstå varandra på ett märkligt sätt som ändå var så bekvämt och tryggt.
Vi kunde dela allt med varandra!

Sedan blev vi osams och gled isär rätt rejält. Den tiden var inte den bästa och det kändes fel att inte ha dig vid min sida och vise versa.

Några månader senare skulle vi ha djurhusvecka tillsammans och vi kom varandra mycket närmre igen. Det kändes skönt och vi insåg båda två hur mycket vi saknat varandra och hur mycket tid vi nu förlorat på grund av något riktigt fjantigt.

Men varför dessa månaders tid av våran vänskap gick fölorad har ingen betydelse längre utan vi fann vår saknad och vår vänskapliga kärlek igen. Vi började prata med varandra igen och vi började skratta med varandra igen. Vi kunde även snacka om en del lite djupare saker och till och med ha våra flummiga stunder. Även att lända en hjälpande händer till varandra kunde vi göra igen och det kändes så skönt att saker började gå uppåt igen.

Idag skulle vi gå och fika och det dröjde väldigt länge innan vi faktiskt kom fram till fiket. Mobilen skulle dröja och det var väl kanske inte det vi tänkt oss men det gick. Sedan kom vi till fiket och där mötte vi våra kamrater. Men vi lyckades även snacka djupsnack med dem närvarande då de var fullt upptagna ibland med att snacka om andra saker så vi passade på lite undertiden när vi kände att det kändes mest rätt och sedan fortsatte vi in i deras konversation också. Du sade till mig idag att den senaste tiden, enda sedan djurhusveckan, att du faktiskt insett hur mycket du har saknat mig som vän, som din person, som din stjärntvilling. Jag vet att jag var riktigt usel på att utrycka mina känslor just då och det ber jag om ursäkt för men jag sade som sagt att jag kände likadant och jag önska bara att jag sagt mer. Verkligen lagt tyngd på hur mycket jag har saknar 'oss'. Hoppas du vet hur mycket du betyder för mig Sandra Persson för det är något endast hjärtat kan berätta, inte ord. Så även om mina ord är bristande ibland, tro inte att jag älskar dig mindre för det. Du kommer alltid att vara min stjärntvilling och jag kan verkligen fatta mig överlycklig med att det är just du.

Ville bara att du skulle få en liten uppfattning om vad som egentligen försigår inuti mitt hjärta även då mina ord kan ligga en aning back.

Jag älskar dig Sandra Persson! Du är min stjärntvilling för livet!<3