The best and most beautiful things in the world cannot be seen or even touched. They must be felt with the heart.

Lördag, 1 december

Tänkte berätta lite om igår.
Det var sista dagen på djuhusveckan. Lite sorgligt sådär. Jag trivs där. Jag gillar det där. Jag är glad att jag fick ha min djurhusvecka med Sandra. Jag har saknat henne och under den här veckan fick vi chans att umgås lite. Det var skönt. Det var härligt.
Ettorna drog någon gång runt 2 tiden men jag och Sandra stannade kvar och fortsatte fixa. Vi gjorde många desperata försök för att få upp luftfuktigheten hos ormen, men lyckades bara få upp det till 30 något innan det skönk igen. Bättre än inget i alla fall, men jag tycker så synd om ormen. Den ska ju ha 80% fuktighet liksom. Men jag och Sandra har bestämt att vi ska gå ner dit så ofta vi kan och spraya vatten och massa för att försöka få det så fuktigt som möjligt där inne.
Efter vi var klara tänkte vi öva lite på råtthantering. Vi bad Linus, som vikarierade för Robban under dagen, att hjälpa oss. Men han kom bara in och pekade ut råttburarna sen drog han. Så ja, det var ju ingen större hjälp direkt då vi lika gärna också kunnat gå in och pekat ut i vilka burar råttorna befann sig i. Men jag och Sandra bestämde oss för att ta det i egna händer. Vi hanterade en av dem faktiskt. Hade den ute, klappade och höll den. Vi var super duktiga ju! :D
Hur som helst. Efter det skulle vi gå in till fåglarna. Gick in till samma voljär som dagen innan. Men jag lyckades inte få tag i nån fågel. De är så snabba och jag förmodar att jag inte har den rätta tekniken då jag faktiskt aldrig behövd fånga en fågel i en av voljärerna förut. Får be Robban visa mig hur man gör det sen.

Hur som helst. Efter det satte vi oss ner och drack lite saft. Därefter tog vi bussen till stan och bestämde oss för att äte på Donken istället för att bara ta en glass. På väg dig mötte vi Sund och Svensk. Kramade om Sund och vi pratade en stund. Sedan gick vi vidare. Väl inne på Donken beställde både jag och Sandra "lilla menyn". Det räckte gott och väl för att få oss mätta.
Där inne satt vi och bara pratade. Pratade och skrattade och hade det allmänt trevligt. Det var hur mysigt som helst. Vi drog upp lite gamla minnen och jag fick anstränga mig för att hålla tårarna tillbaka. Jag har saknar dig Sandra. Din vänskap. Ditt stöd. Min stjärntvilling. Min Sandra Persson.

Igår kändes det som gamla tider. Allt var så underbart och vi bara skrattade och babblade på precis som förut. Under hela tiden fanns det en känsla inom mig. En känsla som så gärna ville ut. Jag ville mer än något berätta hur mycket jag saknat dig Sandra. Det är helt otroligt hur mycket man kan sakna någon. Jag vet inte varför vi glidigt så långt isär. Jag menar, folk bråkar, men det brukar ju inte förstöra en hel vänskap. Så jag vet inte om det ligger något mer bakom allt eller om det helt enkelt är för att vi är envisa båda två och därmed gick bråket till överdrift. Jag vet ärligt talat inte. Men jag vet att jag hatar mig själv för att jag inte vågade fram med dessa ord igår när vi satt där på Donken och hade det jätte mysigt. Jag vet inte vad som är fel på mig. Kanske är jag rädd för att du inte ska känna samma sak och därmed håller jag allt inne där ingen kan se det. Där orden är trygga, där ingen kan se mig. Jag vet inte. Men jag vet att jag mer än allt helt enkelt skulle vilja kunna prata med dig om det. Och jag vet att våran vänskap går att återfås. VI måste bara vilja det lika mycket båda två.

Jag saknar dig Sandra Persson!
Förlåt för allt jag gjort som har sårat dig. Förlåt. Förlåt.
Jag vet inte exakt hur du känner om allt det här men igår kändes allt så bra igen. Som att vi ändå har våran oövervinnerliga vänskap kvar. Vi tänker fortfarande samma saker, vi säger fortfarande samma saker. Vi har fortfarande samma humor och tycke.
Jag vill att det ska vara Du och Jag mot Världen igen. Jag vet att det kan bli så igen, vi måste bara vilja det lika mycket. Vi är båda viljestarka personer, så jag vet att det går.

Hur det än blir så vill jag bara säga att du är alltid älskad Sandra. Alltid.