Pancakes, a human solution?

Torsdag, 17 januari

Glömde nämna en sak i det tidigare inlägget.
Det va ju så att när vi satt och åt så var det ont om platser i matsalen idag, vilket resulterade i att inga fler än jag, Kattis, Malin L, Hanna, Ida och Patricia fick plats tillsammans. Och som alla vet kan jag inte äta utan att må gryyymt illa just nu. När jag då började må så där super illa efter att ha ätit några tuggor kommer Patricia med en väldigt underlig kommentar. Hon säger..

"Men Kiim!! Du måste ju äta! Tänk dig att Daniel är dina pannkakor. Då kommer du glömma ditt illamående och tänka att det är jätte gott."

Och allihop kollar på henne som om vi alla tvekat på att vi hört rätt och därefter säger jag..

"Men jag kan ju inte tänka att Daniel är mina pannkakor heller!! Jag kan ju inte äta upp honom och tänka *ååh vad gott*" och därefter ger jag henne en grymt förvirrad men undrande blick.

Sedan säger hon..

"Men de va inte så jag menar..jag menade ju att eftersom du verkligen gillar Daniel men mår illa av pannkakorna så kan du ju inbilla dig att pannkakorna är honom för att få i dig lite och må bra."

och jag säger..

"Jag kan inte inbilla mig att han är mina pannkakor...haha, det är ju helt sjukt!"

Sedan kommer Ida in i bilden och säger..

"Men de räcker nu, hon kan ju inte inbilla sig att Daniel är pannkakorna!"

Och Patricia..

"Men jag menar att det kommer vara lättare att få ner mat då..försökt bara"

Ja, vad kan man säga...haha! Inte direkt en vanlig konversation, men ja, så löd den ungefär.

Btw, älskling, ta inte illa upp. Haha! Jag inbillade mig INTE att du var min mat. Haha!

Saknar min älskling! :( <3