Sometimes life hands you riddles. All you can do is to figgure them out.

Onsdag, 12 december

Det är något jag funderat på länge nu. Hur kommer det sig att en klass fylld med så många underbara människor, kan vara så splittrade? Liksom jag förstår att alla inte går bra ihop med alla, men så här splittrat? Tror inte jag varit med om det någon gång under hela mitt liv faktiskt. Måste säga att jag tycker det är riktigt synd att det är så. Jag vill kunna umgås med alla utan att bli anklagad för något och jag vill kunna umgås med alla utan att behöva förvänta mig en massa skitsnack från så många efteråt. Vad är det som är så fel med att vilja umgås med alla i klassen? Jag kan inte hjälpa att klssen är så splittrad, jag tycker det är synd att det är så för jag gillar väldigt många från de olika grupperna och önskar att vi alla kunde hålla ihop som en grupp. Självklart finns det vissa man blir bättre kompis med än andra, men sådant går helt enkelt inte att hjälpas. Sånt är livet. Men jag ser ändå inte varför det inte går för hela klassen att faktiskt umgås. Jag är en sådan där person som inte tål att se någon ensam eller ledsen, så ser jag någon ensam eller någon som inte verkar hel tpå topp så går jag automatiskt dit för att ge den personen sällskap. sån är jag helt enkelt. Jag är en lyssnare. Jag älskar när folk anförtror mig tillräckligt mycket för att spilla ut vad som är fel så jag kan försöka hjälpa till. Jag älskar verkligen att hjälpa folk. Är alltid berädd att lyssna om någon behöver mig eller bara vill ha mig där. Även om allt den personen vill är att sitta i total tystnad så länge det är med någon, så ställer jag mer än gärna upp. Sån är jag, thats lifa. Im a listener. Men jag älskar at prata också men har väldigt svårt att öppna mig. Så har det blivit de senaste åren och jag tycker det bara blir svårare och svårare. Jag gillar det inte. Gillar inte att behöva ha allting inom mig jämt. Vill bara få ut det så jag kan fortsätta leva på riktigt igen. Det finns en hemlighet som jag bär på. En hemlighet om mig som bara jag vet om. Eller ja, Ana vet också. Det är bara hon som vet allt om mig. Det är hittils bara henne jag anförtrott tillräckligt mycket för att kunna öppna mig helt inför. Jag är så enormt glad att jag har henne. Den hemligheten är väldigt känslig för mig. Och jag vill berätta den. Jag vill få det ur mig. Jag vill få den ur mig så jag kan göra något åt det. Men nej. Varje gång jag kommer i närheten kniper läpparna igen och jag sitter där som ett fån. En vacker dag ska jag våga prata om min hemlighet. Jag ska våga berätta den. Det har jag bestämt för mig själv. Misslyckas jag med det uppdraget så har hela mitt liv varit ett stort misstag. Ett onödigt misstag. Jag ska våga. Jag ska.

Malin L och Kattis, ni tjejer vet hur mycket ni betyder för mig och ni vet också att det inte var meningen att verka distant från er idag..men ehum, ni vet ju orsaken till detta lilla dilemma jag hade. Haha! ;P Älskar er! <3

Efter skolan stannade jag kvar nån timme med Jessica, Trisse och Sabina. Det var dunder mys och vi pratade om båda djupa och roliga saker. Hur mys som helst. Jag älskar att bara kunna snacka så där. Kunna prata och samtidigt känna känslan av tillit. En bra känsla. :)
Sedan tog jag bussen med Jessica och Sabina in till stan. Tog farväl av Trisse innan bussen. Inne i stan drog Sabina till sin buss och jag och Jessica gick in till stationen och fortsatte babbla i vår väntan. Det var riktigt mysigt och vi har kommit fram till att barn är underbara och säger de roligaste sakerna..fast de tror jag att både jag och Jessica redan uppfattat sedan tidigare. ^^

Hade faktiskt tänkt ha en mysdag/kvälll/natt med hela klassen hos mig under lovet. bjuda hit alla små underbara monster<3 Men det sorgliga är ju då att alla inte går ihop och därför vet jag inte alls hur jag ska göra med det där. Men det vora så mysigt om det kunde fungera.

Ni som läser min blogg, tell me what you thiink about it. Asså, klssen hos mig på lovet nån gång. ^^

Pusshej, nu är det middag så mer får skrivas någon annan gång.

Kan ju bara snabbt lägga till att mamma är sämst på at uppfatta saker ibland. Haha! men väntestunden blev super kul på stationen ändå tack vare Jessica. :) <3

Pusshej.