lördag 23 februari 2008

Do you think I can convince them?

Lördag, 23 februari

Det känns som att det här kommer bli den första dagen under lovet då jag faktiskt inte kommer ha något alls för mig. Det är hemskt. Jag vill ut och göra något. Ut och ha kul. Sitter ensam hemma och funderar på att ta en till långrunda med Baylee och bara låta tankarna flöda under promenadens gång. Men det är inte så jätte frestande kanske. Även om jag kanske borde ta en stund för att verkligen tänka på vissa saker så känns det som att jag bara vill skjuta upp tänkadet för att slippa ta itu med det.

Jag har även bestämt mig att jag ska sluta ställa ut Baylee. Eller, om jag fortsätter så kommer det inte vara jag som ställer henne utan någon riktig handler. Jag tycker det är jätte kul att hon är delaktig i utställningar men det är inte riktigt min grej. Istället vill jag satsa mer på agility. Hon hoppar och skuttar och springer hela tiden så jag tror en lite aktivare hundsport skulle göra både henne och mig gott.

Igår när jag var i Nåntuna hemma hos MOnica och dem, så insåg jag att jag verkligen inte vill bo där vi bor nu. Det är för långt bort från allt och visst, det är jätte fint och stort och precis vid vattnet, men det känns ändå inte rätt. Att trappa ner på storleken och flytta in mer centralt skulle nog göra mig lyckligare. Lättare att ta sig till olika ställen och fler ställen hundhagar/agilityhagar/hundkurser. Nåntuna är egentligen helt perfekt för mig att bo på. Tror ni jag kan få mina föräldrar att tycka likadant? Tvivlar på det, men det är lugnt värt ett försök. Har också hört att det finns bra skogar där vart man säkert kan slägga vovvarna lösa för att skutta av sig.

Idag känner man verkligen att våren är kommen. Härligt. Jag älskar våren. Våren är nog min absoluta favorit årstid. Aa, vintern med dårå. Och sommarkvällar/nätter. Hah! Kul att man fyller år på hösten dårå. ;)

Funderar på att köpa eller göra lite agilityhinder om jag inte skulle lyckas övertala mina små föäldrar att flytta härifrån till..ja, typ Nåntuna eller något. ^^

Hoppas Ana kan komma hit. Att vi lyckas hitta en lösning tills dess. Det måste gå. Annars åker jag upp dit själv och hjälper dig på så vis. Tänker inte låta det där hända dig. Aldrig i livet. Du är, har alltid varit och kommer alltid förbli min bästa vän. Tänker aldrig släppa taget om dig!<3

Pusshej!

Inga kommentarer: