Söndag, 3 januari
Yr och förvirrad. En känsla av klostrofobi i detta stora utrymme. Hjärtat bultar och bultar och vägrar att andas. Den springer med de snabbaste steg den kan och vill inte sakta ner, vill inte stanna för luft. Instängd i sig själv, ovetande hur den ska ta sig ut. Fångad. Fängslad. Borttappad. Kippar efter luft. Luft som inte finns. Klostrofobi. För hög halt av koldioxid. Syrebrist! Förgiftad. Koldioxiden tar över och mitt medvetande försvinner sakta. Sakta. Tappar taget av utmattning och sluter ögonen. Mörkt. Tyst. Borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar