söndag 3 februari 2008

Laughter is the best cure when your feeling blue.

Söndag, 3 februari

Hejsan allihop!

Dagen har hittils varit hyfsat bra faktiskt.
Började med att vakna då Baylee skällde runt halv 12 för hon behövde ut och kissa. Så det var bara att pallra sig upp från den varma mysiga sängen och låta henne gå ut en stund. Sedan gick jag in i stora huset och möttes faktiskt av två föräldrar som INTE var på dåligt humör. Blev så chockad att jag knappt visste vad jag skulle göra. Mamma hade gjort i ordning lunch och pappa började skämta med mig när jag kom in. Inte helt fel de inte. Så vi konverserade massor vid lunchbordet idag. Ganska mysig omväxling måste jag säga. I alla fall. Efter det plockade jag unden från bordet och diskade allt och massor. Sedan åkte mamma och pappa för att handla massa saker till huset och för att handla mat, som jag helt utan tvivel kan säga verkligen behövs.

Direkt efter det att de hade åkt klär jag på mig ytterkläderna, tar med mig kamern och drar ut en sväng med Baylee. Träffar på Mattias och Andreas (grannarna) och Andreas har verkligen växt mycket. Han kan gå riktigt bra nu tycker jag och är fortfarande lika söt. De kom fram till oss, eller ja, Andreas sprang fram och hälsade. Kramade om mig och sedan skulle han krama Baylee. Så jävla söt unge det där. Baylee älskar honom precis lika mycket som förut och det är så grymt sött att lyssna på Andreas lilla skratt när Baylee slickar honom och gosar upp honom i ansiktet. De är så söta tillsammans. Tihi. ^^

Hur som haver, de hade precis kommit hem från lite pulkaåkning och jag skulle pallra mig vidare på promenaden. Så vi sade hejdå och vinkade hejdå med Andreas. Baylee fick också vinka och det tyckte Andreas var riktigt roligt. :) Sötunge asså! <3

I alla fall. Jag och Baylee tog en ny runda idag i skogen och det var riktigt härligt. Var ute i några timmar och hade det helt perfekt. Sedan ringer mobilen och jag ser att det är David. Jag svarar och blir helt överlycklig när han säger att han är tillbaks i Sverige ett tag och vill träffas. Det var så grymt länge sedan vi träffades så han kom till mig eftersom han var i närheten redan och vi var ute och fortsatte promenaden riktigt länge. Så jävla mysigt asså. Vi pratade på om allt verkligen och det kändes så skönt att umgås med honom igen. Han fick verkligen upp mitt humör en hel del och på grund av honom blev dagen helt plötsligt mycket bättre.

David du är verkligen helt underbar. Ibland undrar jag hur jag klarar mig utan dig här i Sverige. But not to worry my friend. Soon we will be reunited for good. Och då jävlar ska det bli som old times igen. Bara kunna umgås när som helst och kunna ringa bara för att prata. Skojja runt som vi alltid gör och helt enkelt ha kul! Gud vad jag saknar det.

Det är verkligen så för mig. Antingen så tvingas jag flytta ifrån alla som jag älskar mest, eller så tvingas de flytta ifrån mig. Det blir så tomt. Saknades bara växer sig större för var dag. Men det är bara att hålla ut för jag vet ju att jag kommer få träffa er alla igen, och snart kommer jag kunna träffa många av er väldigt mycket mer. Speciellt dig, Ana. Längtar som bara den.

Fast då kommer saknaden för mina underbaringar här i Sverige växa sig större för var dag istället. Finns helt enkelt inget perfekt beslut i den här situationen. Men det blir väl så när man har flyttat runt så många gånger som jag har och skiftat länder.

Men sak samm. Känner att jag kommit av mig en del. Dagen ahr i alla fall varit underbar. Behövde verkligen allt skratt du orsakade idag, David. Det kändes verkligen skönt. Synd att du inte kan stanna så länge, men vi får ta och träffas under tiden du är hemma i stället.

Nej, nu är jag faktiskt grymt trött, och jag undrar om det mamma sade kanske är rätt. Försökte mig ju på ett ägg igår och det kanske inte var så smart. Jag är ju inte ens förtjust i ägg, så varför jag åt ett ägg är ett stort mysterium även för mig. Men mamma gjorde "scrambled eggs" och det gillar jag faktiskt. Men men. Vi får se om mamma har rätt eller ej.



Pusshej!<3

Inga kommentarer: