R.I.P Pelle! <3 :'(

Torsday, 21 februari

Idag är världens sämsta dag.
Jag vaknade upp helt död klockan 10.00 på grund av att telefonen ringde. Svarade och pratade en stund med David på andra sidan luren. Sedan lade vi på inte långt efter och typ tio minuter senare ringde mamma. Hon sade att Pelle hade tid hos veterinären klockan 13.45 och att om jag ville följa med så måste jag vara klar tills dess att vi skulle åka. Men innan skulle hon till sin ateljé. Mamma berättade hela historien om Pelle under morgonens lopp och även med medicin i sig verkade han inte piggna till tillräckligt för att göra medicineringen lönt. Han hade varit som en säck potatis och inte ens reagerat när man tryckt på hans tassar eller blåste på hans öron. Han reagerade inte när man flyttade honom utan flyttade man hans tass eller svans till ett ställe, ja då låg han kvar så. Inte likt honom alls. Han som alltid är områdets bästa jägare och försvarare.

I alla fall. Väl hos veterinären så pratade vi, de kollade in hoom kände på honom och herregud säger jag bara. Tur att jag går djursjukvård. Det var så skönt att allt bara kom som en ren reflex med hur jag skulle hålla och hjälpa och vad jag skulle göra och även om Pelle inte orkade göra någon motstånd så var veterinären och undersköterskorna mycket tacksamma. Efter mycket diskussion och efter det att veterinären fått svaren från Peller provet fren Ekeby förut och sedan lång betänketid inne i rummet så beslutade jag och mamma att det bästa för älsklings Pelle var att få somna in. Så så fick det bli. Och precis som Lotta sagt så frågade de om de fick ta blodprover från honom och sedan om han fick användas som obduktion för att kanske hjälpa att hitta ett botemedel mot vingelsjukan som han troligen hade. Och de fick våran tillåtelse till det eftersom detta nu är våran andra katt som får vingelsjukan och vi vill verkligen göra allt för att forskarna som försöker så enormt, ska kunna få fram ett bot mot detta. Hoppas Pelle kan vara till hjälp. Sedan ska han få kremeras tillsammans med alla andra djur precis som vi lär göra med hans mamma.

Usch va svårt det var att se honom somna in. Han var ju min katt. Bara min. Och det kändes så hemst men ändå så skönt när han hela tiden försökte kravla sig in i min famn och sedan bara låg i min famt och mot mitt bröst i alla timmar vi var där. <3 :'(

Min finaste sötaste underbaraste lilla älsklings Pelle!<3 Du finns föralltid i mitt hjärta gubben!<3

Undersköterskorna och veterinären var helt underbart fantastiska där. Det kan jag tacka för. Däremot fick man ju gå ut från samma dörr man kommit in vilket var lite tufft med en tom transportbus, men det lyckades ganska så bra ändå. Fast måste säga att egentlgien borde de göra om det där inne så det finns en vägg för så ifall man kommer ut med kinderna nerdränkta av tårar, att man bara kan få gå ut till bilen i lugn och ro utan massa nyfikna ansikten stirrande på en. Men jag lyckades hålla tillbak tårarna hyfsat bra i alla fall. :'(


Jag saknar dig redan Älskade Pelle! Älskar dig förevigt!! Du kommer föralltid att finnas i mitt hjärta gubben!<3