Childhood shows the man, as morning shows the day.

Söndag, 4 november

Jag är så glad. Känsla av lycka. Underbart.

Igår kväll när jag satt och tänkte tillbaks på massa minnen så hamnade de flesta tankar på lågstadietiden. Glädje. Lycka.

De flesta minnen jag har från den tiden är med Lollo!<3 Minns till och med dagen vi blev oskiljaktiga. Det tog bara några få sekunder. Lollo och Mimmi sat och gungade när jag gick förbi. Lollo såg mig och ropade på mig. Hon frågade om jag ville vara med och gunga. Självklart ville jag de. Mimmi gick av gungan och sade att hon skulle gå till hennes assistent (tror jag det var) och jag hoppade upp p ågungan där Lollo satt. Vi gungade hela rasten. Började prata om allt och inget. Sjöng massa låtar och lekte våran speciella krockgunglek. Jag minns dagen som om det vore igår. Jag var så lycklig. Enda sedan den dagen var vi oskiljaktiga. Vi umgicks så gott som varje dag efter skolan. Sov över hos varandra under mer än bara helgerna. Lekte kull med Nappe. Skrämde upp oss själva med läskiga historier och filmer och det där läskiga datorspelet. Spelade Mario spelet med Yoshi. Åt digestivekex så jag vet inte vad. Gick ut med alla kvarterets hundar. Busringde mer än jag kan säga. Pratade om allt. Verkligen allt. Hade våran lilla hästklubb där ett tag på vråkvägen också. Badade med kläderna på. Fiskade. När jag gick på kryckor sa var det alltid du som fick åka hiss med mig. Vi bar hem läxorna åt varandra. När vi var på klassresa till Gröna Lund i 6:an så var det bara du och jag som åkte det där skeppet som åkte upp och ned. Bara du och jag. När jag var ledsen eller arg eller kände som att ingen förstod, så visste jag att jag alltid hade dig. Du var bara ett telefonsamtal bort eller några små gator bort (när du va på Rappis dvs). Tiden då vi alltid cyklade tillsammans til lstallet och var dar i timmar bara för att vara där. Det var så mysigt. När vi satt inne med hästarna och bara mös. Mös och pratade. När vi åkte på ridläger tillsammans och jag blev sjuk. Du satt där med mig. Satt där och väntade med mig tills jag sa att du skulle gå så att du inte skulle få skäll av ridlärarna där. Våra kaniner som fick bäbisar tillsammans. Fem stycken. Dom finaste någonsin. Underbara. När vi hade våran MJ period och SP period. Haha! Alla minnen med dig får mig att le. Jag känner mig lycklig. Varm. jag minns ditt sommarställe. Så mysigt. Jag minns att när jag inte vågade mig ut själv til dassen när det var kolsvart ute så följde du mig ut dit med en ficklampa. Jag minns när vi sov i din famors gäststuga. Så otroligt mysigt. Haha! Jag minns när vi hade gått på stan och åkte sedan hem till din mamma. När vi för första gången köpte stringtrosor själva. Haha! Vi vågade inte säga något till våra föräldrar först. Jag minns att vi bara tog några storlekar som vi köpte. Bara chansade hej vilt. Och när vi sedan hade kommit hem till dig så sprang vi in till toaletten på övervåningen och provade dem. Gud vad vi skrattade. Jag minns Bobbo och Berra. De underbaraste råttorna i världen. Och Clara, din farmors lilla guldklimp som du sen fick ta hand om efter den där fruktansvärda olyckan. Jag minns att vi alltid tältade inomhus på Dalbovägen hemma hos mig i vardagsrummet. Vi packade in alla täcken, kuddar och gosedjur som vi kunde hitta. Och så använde vi min våningssäng undre maddrass som underlag. Super mysigt. Ibland fick vi knappt plats pga alla saker vi hade packat in där inne. Jag minns att vi alltid brukade ta in massa hemliga saker som vi inte tillät någon att se. Och att vi alltid klottrade söder oss själva med alla miljontals pennor vi hade. Jag minns också när din mamma bodde i den där lägenheten med den roliga luftballongsgungen. Men den där hemska läskiga gubben bodde ju också där. Han var så läskig. Alla historier som sades om honom. Allt som han gjorde och när han kom efter oss. Vi klarade oss, tillsammans. Alltid, tillsammans. Jag minns att vi brukade gå till Kvarnen och köpa godis. Eller när vi skulle se hur många glas med vatten jag kunde få i mig. Jag minns när du gav mig smeknamnet Cation. Men att vi stavade det Kaichen. Jag minns alla tjejkväller när vi såg på skräckfimer och du altid satt och tryckte det hårdaste du kunde i min hand och gömde dig bakom mig för att du var så rädd och jag aldrig blev rädd för skräckfilmer då. Jag minns att vi båda två enda sedan vi träffades för första gången nästan, pratade om att vi skulle skaffa hund. Men det blev aldrig av. Nu har jag äntligen fått min älskling och din är på väg. Så himla underbart.

Efter 6:an skiljdes vi åt. Jag började på Katarinaskolan och du på Valsätraskolan. Vi tappade kontakten rätt rejält. Träffade på varandra nån gång på stan men annars hade vi tappat kontakten. Det var bara för några veckor sedan som vi började få upp kontakten igen, och nu vill jag inte tappa den igen. Mina minnen med dig är några av de absolut bästa i mitt liv. Du förstår inte hur mycket du har betytt för mig genom alla dessa år. Vi har känt varandra sedan vi var 6 år och nu är du 18 är snart jag med. Under 5 år hade vi förlorat kontakten. Nu är det på tiden att vi tar igen dessa 5 försvunna år tillsammans.

Jag älskar dig gumman och det kommer jag alltid att göra. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, vad som en händer. Det kommer alltid vara du och jag.

Alla dessa minnen är bara en liten snutt av allt vi levt igenom tillsammans!! När vi var små lovade vi varandra att det alltid skulle vara vi. Alltid. Det löftet tänker jag ta med mig till graven och vidare. Alltid vi.

Jag älskar dig Ingrid Louise Maria Graf
/Din Kimberly Ingrid Viktoria Carlstedt