The confidence of ignorance will always overcome indecision of knowledge.

Måndag, 19 november
Tisdag, 20 november

Nej men hej!
Ja, ska jag dra fredagen lite snabbt då. Visst, inga problem.
Hade sovmorgon. Skulle haft det i alla fall. Men saker blir ju inte alltid som man tänkt sig direkt. Vaknade av att mobiljävlen ringde. Suck. Drog mig upp. Vaken. Mamma ringde och sade att vi snart skulle åka. Bara att gör sig i ordning då. Kastade på mig lite kläder, mascara och eyeliner. Parfynsprut. In till stora huset, släppa ut vovvs. Borsta tänderna. Åker iväg. Hämtar upp brorsan i stan, sjuttsar honom till våran husläkare i Boländerna. Han är ju då fortfarande sjuk. Ger honom lite pengar och sedan åker vi vidare till El Giganten med min systemkamera som jag fick när jag fyllde år. Åker dit, parkerar och märker att massa folk åker därifrån medan andra sitter i bilen och väntar. Ser en skylt på dörren där det står att de öppnar 11. Drygt. Anyway, bara att vänta då då. Så jag passade då att rasta Baylee. Hon kissade och hälsade på några som orkade ta sig tid i det kalla morgonvädret. Sedan fick hon hoppa in i bilen igen när affären öppnade och jag och mamma gick in. Jag gick till återlämningsavdelningen för jag vet att man kan fråga saker där också, så han hänvisade mig till avdelningen därpersonerna är "specialicerade" i just det området. Så jag gick dit, fann att mamma hittat en person att hjälpa oss så jag började förklara felet. Killen skulle kolla om det var minneskortet som gjorde att kameran inte funkade då det funkade med det lilla men inte med det stora, så han försvann ett jävla tag för att kolla det. Sedan kom han tillbaks med ett nytt stort kort i handen. Han sade att det var ytterst sällan som det var korten det var fel på men att han kan testa det ändå. Så han satte i ett nyss stort minnerkort som helle rinte funkade, men han sade att det var väldigt gammalt så det kan vara därför. Därefter försvann han ett jävla tag igen. Mamma gick för att leta upp någon annan som inte skulle försvinna hela tiden, och medan hon var borta kom han tillbaks...igen. Han började påstå att det var mitt fel att kameran inte fungerade fast än jag inte ens använt skiten. Sedan början han dra igenom hur jag måste skicka den på lagning vilket såklart kostar en slant eller köpa en ny. OFTA ATT JAG TÄNKER GÖRA DET LIKSOM!!
Först hann jag inte riktigt uppfatta vad han sade för jag var så upptagen i mitt tänkade att han var AIK fan. Vet inte varför jag tänkte på det men jag satt och tänkte på det sedan första gången jag såg honom när jag gick in i affären. Anyway. Sedan ställde jag frågan om hur han kunde vara så säker på att det var jag som gjort sönder den när jag inte ens använt den ännu. Och han började dra nån skit som inte alls lät logiskt. Sedan kom mamma. Och insisterade om att få tala med hans chef. Han gick och kom tilbaks ett jävla tag senare. Med henne som tur var. Hon fr¨ågade vad som var fel, och medan mamma pratade i telefon med pappa och förklarade hela saken så förklarade jag läget till kvinnan. Hon såg lite fundersam ut..lite misstänksam, jag lade genast till att jag fått den i födelsedagspresent och att jag inte ens kunnat använda den en enda gång. Mamma ser grymt arg ut, hon och Tom (killen vi pratat med på El giganten) hade bråkat, vilket ju var mycket förståligt då Tom betedde sig som världens idiot. Mamma berättar med en upprörd röst vad som hänt och att hon tycker det var helt totalt fel och väldigt lågt att lägga skulden på mig då jag inte ens använt skiten och hon vet själv hur stor "kedja" El giganten är och att dom har försäkring som täcker sådant här vilket är just därför man väljer att köpa dyra saker som danna sak hos företag som El giganten. Dessutom är märket på kameran Olympus och hon ver att deras policy om något skulle vara fel på kameran, att de lätt tar tillbaks den och ger kunden en ny då det är väldigt lätt för dem att bara reparera den och sedan sälja den på nytt eller bara skrota skiten och börja om. Sedan gav hon tjejen telefonen där pappa var på andra sidan luren. De pratade, och gick med på att hon skulle ta sig en titt på kameran och sedan ringa upp igen. Lika sant som sagt. Där försvann de igen. Kom tillbaks grymt myckedt senare. Och konstaterade at något var böjt där minneskortet ska sitta. Pappa hade sagt att han och Per Ess från El giganten hade testat minneskortet innan han köpt det och att det inte var mitt fel. Så de hade inget att skylla ifrån sig på. Susanne, eller Susanna eller vad hon nu hette som var kvinnan som hjälpte oss, hade ringt upp Per för att få detta konstaterat av honom också. Ja då. Idioter asså. Per är bra i alla fall. Så de gav med sig. Vad skulle de göra. Tom idioten hade vägrat att ens låta oss ge tillbaks den, då han insiterade om att man inte kan lämna tillbaka saker som man haft sönder. Vilken jävla idiot asså. Innan hon tjejen hade kommit så hade jag gått och letat efter en ny person att hjälpa oss, han sade att vi skulle prata med Tom som var ydligen var chef för den avdeleningen och min första respons till det var att det var honom vi pratade med och han som vägrade hjälpa oss, liksom han som gav oss så mycket problem och inte gjored gott för affären. Killen såg på mig lite förbryllat men utan ord. Jag tror han blev lite chockad att en kort ung tjej vågade släppa ut sådana ord tillräckligt nära Tom för att han troligen hörde. Killen vågade inte säga något negativt om Tom, men då sade jag att det inte spelade någon roll för nu kom ändå hon tjejen, Susanne eller vad hon hette. Och hans respons var "Oj jävlar. Något måste verklgien ha gått åt helvete här om Toms chef kommer ut, jag menar chefen för hela affären liksom" Jag kunde hjälpa att skratta och likaså han. Lite humor i det hela måste man ju ha. Han ville mer än gärna hjälp amig men kunde inte ett skit om kameror så jag sade att det var okej nu när hon hade kommit, och han sade att det bara var att leta upp honom igen sen om jag behövde hjälp. Alltid lika trevligt med unga, snygga, hjälpsamma arbetande killar ju. ;)

Kollade på Tom som trodde han fått Susanne på hans sida. Han stog där vid datorn fastklistrad med blicken medan han lyssnade på varenda ord vi sade med ett elakt leende på läpparna. Sedan märker han hur hom börjar luta sig mer åt våran sida än hans och han ska då ta fram sin mobil för att visa vad han menar. DÄR SATT DET!!! Hans bakgrund bid på mobilen vad AIK!! Hahaha! Är man bäst eller vad liksom!? Anyway, hon sade att hon redan sett det och även om han konstaterade att Olympus inte skickar produkter som är trasiga så föll hon mer åt vårat håll. De har ju ändå ett skyldighet att göra kunden nöjd, INTE SANT TOM!! Idiot asså. Men hur som helst, så efter mycket möda och tjat så fick jag en ny likadan kamera. ÄNTLIGEN!! Hade tagit över en timme och nu var det inte lång tid förrän jag började skolan. Brorsan hade ringt och sagt att han skulle ta bussen hem då han inte orkade vänta på oss. Förlåt. Kände mig dum som inte kunde dra mig ifrån för att hämta upp honom då han faktiskt är sjuk. Fast i och för sig har jag inte körkort, men ändå.

Väl i skolan då. Berättar om min händelserika morgon men vet inte hur många som faktiskyssnade. Spelar väl mindre roll kanske. Räknade på bra. och blev klar längre fram än nödvändigt. Kändes bra. Malin och Kattis skulle stanna lite extra för att jobba ikapp sedan de haft djurhusvecka så jag stannade med dem också då jag ändå var tvungen att vänta på mamma.

Åkte hem och somnade, igen. Vaknade till natten, stort bråk i några minuter. Gick hem till mig. Somnade om. Trött. Slut. Matt. Orklös.

Minns inte mer av vad som hände i fredags ärligt talat. Allt är så rörigt eftersom jag sover dagarna in och dagarna ut. Jag minns inte vad som hänt när. Det blir för mycket att hålla koll på. Allt blandas om. Som i en mixer.

Hejdå alla!