Faith is like a bird that feels dawn breaking and sings while it is still dark.

Fredag, 16 november

Ja, nu är det ju efter midnatt så nu är det fredag. Väldigt mycket har hänt sedan jag sist skrev här. Jag kanske får ta och dela upp det i lite olika inlägg så det inte blir så mycket att läsa på en dag. Kan bli lite små jobbigt då. Ögonen kanske protesterar lite.

Hur som helst. I tisdags, 13 november så fyllde jag 18 år!! YEAH BABY!! Det var efterlängtat kan jag gott ta och intyga er alla om. Men samtidigt känns det lite ledsamt också. Med ålder kommer mer ansvar. Något jag inte alls tycker är illa, men ibland blir det lite för mycket med allt runt omkring som måste göras helt enkelt. Men så funkar det, sådant är livet.

Anyway, nu ska jag inte ta och snurra in mig i något totalt oviktigt för stunden.
Hela dagen började ungefär lika illa som skråcken om att ha sönder en spegel. Usch ja, nu hoppas jag att lyckan vänder lite och börjar tycka om mig.
Så här började min dag:

Natten till min födelsedag, runt 3 kanske så vaknar jag av att Baylee blir ängslig och hoppar ner från sängen. Jag tänker inte så mycket på det då jag helt enkelt tror att hon hoppade ner eftersom hon blev för varm eller något. Någon halvtimme senare, när jag somnat om för inte alls länge sedan, så väcks jag på nytt av att Baylee gnyr lite och verkar vara jätte orolig. Först tänker jag att hon bara drömmer, men sedan hör jag hur hon går omkring i huset och hoppar upp och ner från soffan och börjar skälla lite någon gång så där. Sedan lugnade hon ner sig och jag tänkte att hon bara sett någon där ute eller hört något hon tyckte verkade lite skumt. Sedan, kanske 5 minuter senare känner jag hur jag får massa hundpussar i ansiktet och hur Baylee buffar lite försiktigt på mitt ansikte och desperat försöker få min uppmärksamhet. Av ren reflex från när hon var lite yngre och då hon annars hoppar ner från sängen för det blir för varmt och sdan vill upp igen när hon svalkat sig lite, så lyfter jag upp henne. Jag märker att hon är ovanligt nervös på något sätt och vill inte lägga sig ner. Inget jag riktiggt hade tänkt på innan då jag typ halvsov. Men hur som helst så märker jag sedan att hon sätter sig som om hon verkligen behövde bajsa. Så jag sätter mig up med ett ryck, minns att hon varit för trött för att orka gå ut precis innan jag tog in henne för att sova och tänder lampan. Då lyfter jag snabbt ner henne och märker att hela hennes blöja är full med bajs. Stackars liten. Sedan hade det kommit lite på hennes täcke på sängen och massor av olika ställen på golvet runt om i mitt hus. Så typiskt.

Så jag kliver upp, inser att jag kanske borde ta ut henne nu när jag faktiskt insett vad som pågår. Så jag kopplar henne och tar ut henne till gräsmattan där vi går runt i ungefär 30 minuter utan resultat. Så vi går in då jag nästan dör av trötthet då jag inte sovit bra alls på senaste tiden. Bajskaos mitt i natten var inte till stor hjälp heller. Men inte var det Baylees fel. Hon försökte ju säga till mig när jag sov att hon behövde gå ut, men ja var så halvt borta att jag bara inte uppfattade signalerna. Anyway, blöjan var det bara att låta henne gå utan. Den var ju ändå full med bajs och jag hade då inte tänkt sätta igång med massa bajs städande klockan 4 på natten liksom. Men jag tvättade sängen tog bort täcket där det kommit lite bajs på. Sedan fick hon tvätta sig själv och därefter fick hon ligga utan blöja på min säng. Thank god att hon är i höglöpet asså, för de blodar hon inte i alla fall. Skönt. Sedan gick vi och lade oss igen. Baylee skämdes så mycket att hon fick den där söta lilla puppy eyes minen som bara hundar kan lyckas dra asså, hon såg så oskyldig ut med hennes stora mörkbruna försägande ögon. Jag kunde inte låta bli att tycka lite synd om henne även om hon bajsat ner hela mitt hus. Men som sagt så var det ju inte hennes fel. I alla fall så när jag lade henne där hon alltid brukar ligga i sängen, så märker jag hur det helt plötsligt kommer en söt liten goding till valp som trycker sig närmare och närmare intill mitt bröst och vill bara ligga tätt intill och gosa som att säga förlåt. Min lilla skönhet! <3

Vaknar på morgonen inte alls långt efter hela incidenten. Minns att jag ställt mobilen på ringning hela 20 minuter tidigare än vanligt. Suck. Men det var bara att sätta på snooz i 9 minuter för att möjligen ge mig en stunds blund igen. Men nej, de där minutrarna gick något alldelles för fort. Dröjde mig kvar där i de 20 extra minuterna jag hade och gick i stället upp 6.40 som jag vanligtvis ställer klockan på. Men dessa dagar brukar jag alltid dröja mig kvar till prick så jag fick 20 extra minuter ändå. Vilket var20 välbehövda minutrar kan jag då lugnt tala om.

När jag går upp tänder jag och ser att det ligger grymt mycket mer bajs över hela huset än vad jag först trott. Det gjorde mg inte gladare. Sedan märker jag hur jag inte hittar klänningen jag hade tänkt ha på mig och sedan försvann leggingsarna med. Allt går utför verkligen. Jag går in i garderoben och slår i överarmen och sedan höften. Sedan går jag ut därifrån och fastnar i handtaget. Seriöst, hur bra kan en dag börja liksom!!? Men hur som helst. Sedan gick jag in i badrummet och märkte att mitt hår stog åt alla håll som värsta knullrufset. Ja, inte vill det lägga sig ner heller. Men men, sedan märker jag hur allt mitt vardagliga smink bara har försvunnit. Kommer md tanken att jag kanske glömt de i stora huset men självklart är det låst in dit. Så jag struntade i det för tillfället och gick in till mig igen. Efter mycket bökande hittade jag klänningen jag ville ha på mig och leggingsarna med för den delen. Något bra i alla fall. Men sedan brjade det gå åt helvete igen. Min katt hade legat på mina leggings så det var bara att ta till rollern. NÄR JAG VÄL HITTAT EN!! Suck. Sedan märkte jag att katten legat på min SVARTA kofta också, ännu bättre liksom, då han är beige/vit. Ja, mamma var snäll och rollade den åt mig då jag hade fullt upp med andra saker. Sedan kom ajg på att jag var tvungen att göra glasyresn til lmockarutorna jag hade baka kvällen innan då jag hade glömt glasyren som jag så praktiskt kom på inte alls långt innan jag behövde åka och hade miljoner saker kvar att göra. Men jag lyckades, hann i tid till skolan men med en hel del nya blåmärken och ett bultande hjärta som efter all stress behöver en låång resa. Har inte nämt allt som hände under morgonen men det orkar jag heller inte göra. Det blev för mycket. Negativt rakt igenom liksom. Aja. Åkte till skolan. Hade lektion där vi fick chans att fixa lite mer med vilken skola vi skulle åka till och sådant. Riktigt kul när Malin ringde faktiskt. Hennes mobil har en great timing. :D

Anyway, vi ställde ut mockarutorna, oj så de gick åt. Fick över 100 kronor och typ inget kvar. Endast 2 små mini mini bitar.

Efter detta var det djursjukvård. Det var kul med det praktiska men eftersom allt gick fel för mig den dagen så fortsatte det såklart även då. Verkligen allt gick fel. Ni vill inte ens veta. Allt jag rörde, all mark jag gick på, allt var emot mig den dagen. Lyckad födelsedag liksom.

Jag fick världens finaste present av Hanna och Ida också! Gud så fin den är!! Tack tjejer!<33
Tänker fundera ut en riktigt bra plats att ställa den på där den syns bra! :D <33

Under dagens lopp var det grymt mycket som bara gick fel och fel. Allt gick åt skogen verkligen.
Men låt oss glömma exakt allt smått som under dagen fortsatte gå fel och hata mig. Låt oss istället snabbspola fram till slutet av skoldagen. Jag och Hanna bestämde oss för att gå på mattestugan för vi kände att vi behövde de då vi inte hunnit göra något i geometrin typ. Så vi gick dit. Jag hade självklart inga matteböcker eller något med mig så söta Hanna fick lov att dela med sig, vilket i och för sig inte var någon större grej då vi ändå låg på samma tal eftersom vi jobbat ihop. Vi skulle inte räkna pythagora sats sidan men eftersom vi trodde vi hade räknat resten så gjorde vi det ändå. Efter, är vi precis blivit klara med pythagoran så märker vi att vi missat en hel sida. Of course, vad mer kan gå fel liksom. Men självklart kunde vi inte stanna och fortsätta räkna eftersom vi skulle åka 16:45. Så vi packade ihop och gick ner till klassrummet. Väl där hade vi börjat packa ihop alla våra saker när allt heltplötsligt bara släcks. Med tankte på att det var bäckmörkt ute så blev det helt kolsvart inomhus med. Vi såg ingenting. Hanna springer och skriker som en liten tjur och jag kommer flygande efter henne då allt jag ser är Hanna och vill inte tappa bort henne. Väl nere syns ingen, Sedan bemöts vi av något vitt, spöket. Vi inser sedan att det var Robban och hand vita tröja som vi såg. Han fick sig ett gott skratt av oss två konstiga små saker. Det måste sett väldigt roligt ut. Hur som helst. Jag erbjuder Hanna sjutts så hon ska slippa behöva åka bussen helt själv till stationen. Hon tackar ja såklart och vi väntar på mamma. Går in i kohuset för att värma os slite medan vi väntar. Sedan kom hon och vi hoppar in. Åker till gränby för mamma behövde spolarvätska. Jävlar vilken tid det tog. Jag och Hanna satt och funderade på vad hon gjorde där inne egentligen. Ålade sig baklänges kanske? Nej, men sedan kom vi fram till att det troligen var en enorm kö som det kan vara där ibland. Så jag började förhöra Hanna på mikrobiologin lite för jag kände mig så dum som erbjudit henne sjutts för ja tänkte att det borde bli både snabbare och skönare. Men självklart kom ett förhinder upp nu med. Efter låånh tid kom mamma ut och slänger en stooor godispåse i min famn som jag och Hanna sitter och glupskar i oss av. :) Sedan sätter hon sig i bilen och berättar att spolarvätskan var slut. Lyckat liksom. Eller inte. Hur som helst. Därefter körde vi Hanna till stationen och sedan hem. Väl hemma tänkte jag visa mamma den fina presenten jag fått men självklart hade jag glömt den i skolan. och inte i skåpet heller. Men när Robban släckte så blev vi så chockade och bara sprang att jag glömde den ovanpå mitt skåp. Som sagt, vad mer kan gå fel?
Blir as ledsen, ringer varenda jävla lärare i hela skolan för att se om någon är kvar, men nej, inte en enda jävel var kvar. Då blev jag ledsen. Och eftersom allt hade gått fel från första början så började jag gråta. Blev enormt trött på allt. Usch. Messade Hanna som var urgullig och tröstade mig. Efter den incidenten var dagen förstörd för mig. Mer än innan. Nu hade det gått för långt. Var ledsen hela resten av kvällen på grund av att jag glömt min fina present. Var så rädd att någon skulle sno den innan jag kom till skolan dagen efter. Med tankte på hur mycket som blivit snott i våran klass så ville jag inte ta några risker. Så jag bestämde mig för att åka så tidigt att jag skulle vara där innan allt öppnades.

Precis innan maten fick ja gmina presenter. Den bästa var LUGNT systemkameran. Tack mamma och pappa. Sedan fick jag massa annat roligt också men orkar inte dra allting här.
Sedan var det middagen som gällde. Den jag hade valt. Potatisgratäng med kyckling, broccoli och majskolvar. Tihi, jag är som jag är, men det är ju såå gott! :D <33

Satte kameran på laddning för att kunna använda den dagen efter....men fortsättningen på det för vi veta i nästa inlägg.

Däremot kan jag dra lite snabbt om hur det gick med min fina present. Jag kom till skolan runt 7-halv 8. Hittade ingen som kunde låsa upp, min tur fortsatte med andra ord. Sedan helt plötsligt ser jag en kille, rektorn? nej, men någon, som åker en liten golfbil ungefär. Han ser mig utanför klassrumsbyggnaden och frågar om jag vill att han ska låsa upp, då blev jag glad. Ringde pappa som var inne i ladugården och frågade om någon hade nyckeln in dit. Så då kom han och min fina present var kvar!! Jag blev så lycklig. Ååh så lycklig jag blev. Jag bad pappa ta med sig den då jag inte ville ta risken att glömma den igen, med tanke på hur fel allting gick, och han gick med på det. Sedan var det bara att vänt ain Hanna och sedan de andra. Men det kommer i nästa inlägg.

Puss och godnatt nu kära läsare!<3