Lördag, 3 november
Sitter här ensam i mitt hus, mer som en lägenhet kanske, men står själv. Inte sammansatt med massa andra rum som utgör en lägenhetsbyggnad. Sitter här med TV:n på i bakgrunden. Huvudet värker. Dunkar. Baylee sover. Stänger av TV:n. Skönt. Lugnt. Tyst. Hör Baylees djupa andetag och marsvinen som äter hö. Tänker. Tänker på allt. Tänker på inget. Fingrarna glider över tangentbordet som så flitigt knappar in alla bokstäver i datorskärmen. Kusligt bra uppfinning.
Sitter och tänker om allt och inget. Tankarna flödar. Hjärnan spänns. För mycket som går igenom. Det gör ont. Migrän. Lite milt. Börjar bli starkare. Smärta.
Sitter här i min gröna läderfotölj som de förra ägarna lämnade kvar, och tänker på mitt liv. Tänker på så mycket. Mitt liv. Många år som passerar hjärnan. Bilderna av livet från barndommen var rena diamanten. Sedan kommer bilderna från nuet fram. Ta bort dem. Låt mig börja om. Börja på nytt. Ge mig en ny chans. Spola tillbaks till tiden då jag var lycklig. Då jag älskade livet. Ge mig möjligheten att ta andra vägen. Vägen mot lycka. Livsglöden. Det bränns. Jag är på fel sida. Ingen ser mig. Jag är osynlig. Blickarna går igenom mig. Ett hål. Stort.
Jag pratar. Ingen hör mig. Jag är osynlig.
Hjärtat är i bitar. Många bitar saknas. De är borta. Gör mig hel.
Pålitlighet. Folk tror de vet vad ordet betyder. Bevisar motsatsen. Hjärtan krossas. Ansikten fulla med tårar. Salt.
Biter mig i läppen. Trycker in gråten. Försöker vara stark. Svagheten besegrar. Gråt. Vatten. Salt. Förlorade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar