Onsdag, 7 november
Mycket kan missförstås. Livet är inte en lek på en rak väg. Leken blir till allvar och vägarna blir krokigare för varje dag. Många uppförsbackar som förr bara var ett enstaka litet gupp, har blivit väldigt höga och väldigt branta. Kraften går ur en när man vandrar upp för dessa backar och bara längtar tills man kommit hela vägen upp så vägen ner ska bli en dans på rosor. Men så blir det sällan. Rosorna har på många ställen vissnat och nu är det bara att eftersträva de få sällsynta som finns kvar. Som lyckats hålla sig vid liv. Som står på solens sida. De lyckliga få. De underbara få.
Pluggar mikrobiologi, eller försöker. Går åt helvete. Jag fattar inte ett skit. Varför ska KG ge oss ett prov på 7 kapitel när kursen skulle varit avklarad förra året. Han kunde ha givit oss något annat att göra eftersom det var hans eget fel att vi inte blev klara. Nu har alla glömt allting från förra året och då påstår han att det från förra året kommer spela stor roll i detta hemska sista mikrobiologi prov. Jag är rädd för KG's prov. Man vet aldrig vad man ska förvänta sig. Allt man kan göra är att plugga på det man ska plugga på och det man inte ska plugga på och massa saker runt omkring. Då kanske man har möjlighet att få G. Brukar ju kännas så. Hur många brukar klara högre än G på ett KG prov upp med en hand! Näst intill omöjligt. Händer inte ofta.
Nej, nu blir det tillbaks till det oändligt plågsamma pluggandet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar